Giftiga kemikalier är de som kan påverka olika biologiska processer. De kallas ofta för toxiska ämnen och skadar människor, växter och djur. Vissa toxiska ämnen har akut verkan och kan förgifta vid små doser, till exempel giftsvamp. Några andra som är mer debatterade är högfluorerade ämnen (PFAS), mjukgörare även kallade ftalater, flamskyddsmedel och biocider.

Hur mycket och när
Vissa ämnen kan vara skadliga i extremt små mängder, medan andra blir skadliga vid högre halter. Hur mycket du utsätts för ett specifikt ämne är därför avgörande för vilken effekt det har. Dock är hormonstörande ämnen ett undantag, som kan orsaka allvarlig skada i små doser. Även när i tid som exponeringen sker kan ha stor betydelse. Foster och små barn är till exempel känsligare än vuxna människor.

Cocktaileffekter: 1+1=?
Att räkna matte med kemikalier är inte det enklaste. 1+1 är inte lika med 2 alla gånger. Det betyder att ett typ av ämne som i kombination med ett annat ämne kan få ett helt annat utfall, än om ämnena hade fått verka enskilt. 1+1 kan i vissa fall bli 5 eller 78. Det gör det hela lite mer komplicerat och till och med forskarna är oense om vad den slutliga siffran ibland blir. Fenomenet när ämnen blandas och får ett annorlunda utfall kallas ofta för cocktaileffekter eller kombinationseffekter.

Försiktighetsprincipen
Historiskt sett har kemikalier riskbedömts var för sig. Men i och med att forskning och kunskap om cocktaileffekter har utvecklats befinner vi oss nu i ett skede där vi måste applicera kunskapen i praktiken. Därför måste försiktighetsprincipen råda och riskbedömningar bör göras med cocktaileffekter i åtanke, eftersom vi i verkliga livet utsätts för flera kemikalier samtidigt. Försiktighetsprincipen bör även användas i de fall där kunskapen om vissa ämnen och ämnesgrupper är låg. Det finns fall där enskilt farliga ämnen har förbjudits, och istället snabbt bytts ut mot ett annat, ännu outforskat, ämne med liknande farliga egenskaper. Om försiktighetsprincipen istället hade applicerats skulle hela ämnesgruppen redan från början kunnat förbjudas och då minskat risken för vår hälsa och miljö att exponeras för skadliga ämnen.

Gruppering av kemikalier
Kemikalier brukar grupperas i olika kategorier beroende på vilka giftiga egenskaper de har. Här ges en överblick för dessa grupperingar:

CMR-ämnen
Ämnen som antigen kan orsaka cancer (C), mutationer på arvsmassan (M) eller reproduktionen (R) tillhör gruppen CMR-ämnen. Inom CMR-ämnesgruppen delas ämnena upp i tre olika farlighetskategorier: 1A, 1B och 2. För de ämnen som tillhör kategori 1A finns vetenskapliga bevis för att ämnet orsakar effekt på människan baserat på studier som inkluderat människor. I kategori 1B hamnar de ämnen som förmodas framkalla negativa effekter på människor med anledning av de djurstudier som genomförts. För kategori 2-ämnen finns en lägre misstankegrad för negativa effekter på människor.

Hormonstörande ämnen
Det finns en stor grupp kemikalier som påverkar utvecklingen av våra kroppar och stör vårt hormonsystem. De kallas för hormonstörande ämnen. De lurar våra kroppar genom att efterlikna våra egna hormoner och sätter hormonsystemet ur balans. Därför kan även små mängder av hormonstörande ämnen bidra till skadliga effekter långt efter tidpunkten för exponering. Det finns till exempel kopplingar mellan hormonstörande ämnen och försämrad förmåga att få barn, risk för att utveckla cancer och påverkan på ämnesomsättningen. Vardagsprodukter kan innehålla dessa ämnen, till exempel hudkrämer som innehåller propylparabener, ftalater i leksaker och textilier, bromerade flamskyddsmedel i möbler, biocider i rengöringsprodukter och bisfenol A i plastflaskor och burklock. Foster och små barn som växer och utvecklas snabbt löper allra störst risk att drabbas av de negativa effekterna vid exponering.

PBT-ämnen
Hur farligt ett ämne är baseras dels på vilka toxiska (T) egenskaper det har, men också på hur svårnedbrytbart (persistent, P) samt bioackumulerbart (B) ämnet är. Ett ämne som besitter samtliga P, B och T-egenskaper klassas därför som ett högriskämne. PBT-ämnen kan under lång tid och i växande halter utöva sin toxicitet eftersom de bryts ned extremt långsamt och kan lagras i biologisk vävnad.

vPvB
Ämnen som är både väldigt persistenta (vP) och väldigt bioackumulerande (vB) tolkas i den europeiska kemikalielagstiftningen Reach som om de vore farliga, även fast dokumenterade bevis på enskilda ämnen saknas. Detta eftersom kombinationen av att samtidigt vara persistent och bioackumulerande anses vara en för allvarlig risk för att inte göra något alls. 

SVHC-ämnen
Den europeiska kemikalielagstiftningen Reach har en kandidatförteckning där särskilt farliga ämnen (Substances of Very High Concern, SVHC) listas. För att klassas som ett SVHC-ämne ska något eller några av följande krav vara uppfyllda:

  • CMR-ämne
  • PBT
  • vPvB
  • ämnen med effekter som motsvarar ovanstående punkter och därför ger anledning till motsvarande oro, till exempel hormonstörande ämnen.

Hittills har drygt 200 ämnen blivit klassade som SVHC-ämnen och och står med på Reach kandidatförteckning.

Som konsument har du enligt Reach artikel 33 rätt att veta om produkter innehåller SVHC-ämnen. Läs mer om din rätt att veta

Projektet LIFE AskREACH (Nr. LIFE 16 GIE/DE/000738) finansieras av EU:s miljöprogram LIFE.

09 oktober, 2019