Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer. Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke eller ull. Konstfibrer är just konstgjorda fibrer.
Regenatfibrer är ett exempel på konstfibrer som är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Det vanligaste exemplet är polyester.
Lär dig mer om material A-Ö
Akryl:
Akryl utgörs av en kemisk förening väldigt lik plast. Jämfört med den liknande fibern polyester är framställningen av akryl mer komplicerad och resurskrävande. Det krävs lösningsmedel och väldigt mycket kemikalier och utsläpp av dessa kemikalier gör att akrylframställning får en stor miljöpåverkan. När akryl tvättas läcker mikroplastpartiklar ut med vattnet. De äts av plankton som äts av fiskar vars överlevnadsförmåga försämras. Akryl som material är känsligt för värme vid tvätt och får ofta noppor.
Alpacka:
Är ull från ett lamadjur, alpackan, som ursprungligen kommer från Anderna i Sydamerika. Ullen är väldigt mjuk. Alpackaull innehåller inte ullfett som andra ulltyper. Ullfettet kan orsaka allergi, därför kan alpacka vara ett alternativ för allergiker.
Angora:
Är ull från kaniner. Angoraull har varit mycket omdiskuterad efter nyheter om att kaniner i Asien plågas när ullen rycks. Angoraull kan klippas istället för att ryckas och det behöver inte betyda att kaninen har lidit alls. Angoraull är mjuk och anses varmare än andra sorters ull.
Bambu:
Bambuträdet växer snabbt och det krävs inga bekämpningsmedel för att odla det. Oftast är det färdiga materialet i tyg bambuviskos och för att tillverka det krävs stora mängder kemikalier, ungefär 5,5 kilo för ett kilo viskostyg. Då används bland annat koldisulfid som är mycket giftigt och som kopplats till nedsatt fortplantningsförmåga och fosterskador. Viss bambu görs till textil genom en process som är bättre för miljön, då kallas det lyocell (se nedan).
Bomull:
Kommer från bomullsplantan som växer i buskform på stora fält. Det är det allra vanligaste materialet i kläder. Bomull tar lätt upp fukt, kan tvättas varmt, men skrynklar lätt. När bomull odlas besprutas buskarna med mycket bekämpningsmedel, om odlingen inte är ekologisk. Det går åt stora mängder vatten för att odla och tillverka bomull, det leder till att det ofta blir brist på vatten där bomull odlas.
Elastan eller Lycra:
Är en elastisk fiber som kombineras med andra material. Eftersom den är så töjbar används den ofta i till exempel baddräkter. Materialetsammansättningen liknar plast och kräver precis som alla andra sådana material en mängd kemikalier och lösningsmedel för att tillverkas. Dessutom släpps plastpartiklar ut i naturen när materialet tvättas. Det här påverkar vattenlevande organismer negativt.
Hampa:
Växer utan att bekämpningsmedel eller konstgödsel behövs. Den kan växa på näringsfattig jord och binder dessutom jorden med sina långa rötter och motverkar på så sätt jorderosion. Hampa är helt biologiskt nedbrytbar. Materialet känns och ser ut ungefär som linne och är starkare än bomull. Än så länge är utbudet av hampakläder ganska litet, men det är ett bra alternativ ur miljöhänseende.
Kashmir:
Kommer från getter som lever i Asien. Från början kommer getterna från den indiska regionen Kashmir. Det är getternas vinterfällda ull som blir till trådar. Getterna själva har tyvärr en negativ inverkan på miljön eftersom de sliter upp gräset med rötterna när de äter. Det innebär att jorden inte binds lika bra och näringsämnen riskerar att spolas bort och marken blir öken. Kashmirplagg är väldigt, väldigt mjuka och ofta relativt dyra.
Kupro:
Eller cupro, är en regenatfiber (en konstfiber utvunnen ur ett naturligt material) och framställs av bomullsavfall. Tillverkningsrocessen liknar viskostillverkning (se nedan).
Lin:
Tyg av lin kallas linne. Lin kommer från stjälken på linblomman. Det är ett slitstarkt, men ganska styvt tyg som förr var vanligt i dukar och sängkläder. Att tillverka linne är en lång process. Lin odlas i relativt kalla länder, därför är risken för skadeinsekter inte så stor och odlingarna behöver inte besprutas på samma sätt som bomull, men inom konventionell odling används ogräsmedel. Linet vattenrötas oftast och det kan göra så att stora mängder syreförbrukande ämnen hamnar i vattnet. Jämfört med många andra material som bomull eller syntetmaterial är lin bättre för miljön.
Lyocell/Tencel:
Är en fiber som tillverkas av gran eller andra träd precis som viskos, men på ett mer miljövänligt sätt eftersom kemikalierna används i ett slutet system och lösningsmedlet som används är mer skonsamma mot miljön. Lyocell är en relativt ny fiber som är stark och tvättålig. Varumärket Tencel är samma sak som lyocell, men när du köper Tencel kan du vara säker på att träråvaran är certifierad med hållbarhetsmärkningen FSC.
Modal:
Modal är ett cellulosabaserat material från bokträ. Det är ett är ett varumärkesnamn och ägs av ett österrikiskt företag. Tillverkningen av modal är snarlik den av viskos (se nedan), men med skillnaden att modal alltid kommer från bokträ.
Nylon eller polyamid:
Nylon är ett företagsnamn och fibern är gjord av polyamid, en syntetfiber vars sammansättning liknar plast. För att få till fibrer som funkar för tyg krävs stora mängder kemikalier som riskerar att skada både människor och natur. Polyamid är ett starkt och elastiskt material som inte blir skrynkligt. Det torkar snabbt och drar inte till sig fukt. När polyamid tvättas läcker små plastpartiklar ut som skadar överlevnadsförmågan hos fiskarna i hav och sjöar.
Polyester:
Är den vanligaste syntetfibern och ett av de allra vanligaste materialen i våra kläder. Det är en stark fiber som är elastisk. Fiberns sammanfattning är mycket lik plast och den utvinns ur petroleum. För att göra fibrer krävs kemikalier som i stora mängder kan vara cancerframkallande och som också riskerar att läcka ut med allt det vatten som används i processen. När polyester tvättas släpps små, små platspartiklar ut med vattnet. Dessa minskar överlevnadsförmågan hos fiskar som äter upp dem.
Fleece:
är värstingen vad gäller att släppa ut mikroplaster i naturen. Fleece oftast gjord av polyester och varje gång du tvättar en fleecetröja lossnar mer än 1 900 små, små plastpartiklar med gifter som följer med sköljvattnet ut i vattendrag, sjöar och hav. Det är sex till sju gånger mer plastpartiklar än annan polyester släpper ut. Partiklarna är för små för att fångas upp i reningsverken och går rakt ut i naturen. Där äter djurplankton upp dem som i sin tur äts av fiskar. Forskning visar att mikroplasterna på olika sätt försämrar fiskarnas överlevnadsförmåga.
Silke:
Siden är tyg av silkestråd. Det kommer från den kokong som silkesmasken spinner runt sig när den förpuppas och blir en silkesfjäril. Kokongerna läggs i varmt vatten så att limmet som håller ihop kokongen smälter och tråden kan lindas upp. Siden är tunt och vackert, men skrynklar lätt. Pupporna dör i processen. Vildsilke kan vara snällare mot djuren eftersom det ibland görs av puppor där larverna blivit fjärilar och flugit iväg.
Viskos:
Tillverkas av cellulosa från gran eller andra träd. Cellulosan från träden behandlas med kemikalier för att bli en mjuk massa som spinns till fibrer. De kemikalier som används är farliga och riskerar att skada nervsystemet eller ge fosterskador hos de som kommer i kontakt med dem och om de släpps ut i naturen kan de orsaka stor förstörelse. Också när tyget vävs behövs mycket kemikalier och stora mängder vatten. Som material är viskos mjukt, andas bra, har ett fint fall och håller sin färg bra.
Ull:
När vi talar om ull menar vi oftast fårull. Det håller värmen bra och är varmt även om det är blött. Fettet lanolin som finns i ull är smutsavstötande och därför behöver ull inte tvättas så ofta, istället räcker det med att vädra. Ull är ett relativt bra alternativ för miljön, men när ullfettet tvättas ur ullen riskerar det att ge stora utsläpp av syreförbrukande ämnen.
Merinoull är i dag ett vanligt material i exempelvis underställ och tröjor. Ett problem med merinoull är att fåren har avlats hårt för att ge så mycket ull som möjligt. Det finns ceritifierad merinoull som är garanterat muelsingfri, det betyder att fåren inte skalperats kring baken för att undvika fluglarver som annars är ett problem med just den här typen av ull. Köp hellre merinoull från Sydamerika som inte har problem med den här parasiten än från Australien eller Nya Zeeland.
12 januari, 2017