Maria Wiezell: "Ett OK borde inte räcka"

Ett avtal är en överenskommelse där båda parter har kommit överens om något. Där båda parters syfte och vilja, den gemensamma partsavsikten avspeglas i avtalet.

En säljares uppdrag är att sälja så mycket som möjligt. Inom många sektorer är lönen provisionsbaserad och även knuten till bonusar såsom att den som säljer bäst får ha firmabilen denna månad, får en resa eller någon annan förmån.

Det känns som om det var mycket länge sedan som uttrycket att ”konsumenten har alltid rätt” var rådande, eller att säljaren bemödade sig om att tillsammans med konsumenten utröna vad hen vill ha, och matcha det med vad säljaren har att erbjuda. Denna service kan du möjligtvis hitta i små specialbutiker oftast på mindre orter.

Tyvärr är det alltför få säljare och butiker som insett försäljningsargumentet och konkurrensfördelen att erbjuda sådan service att kunden lämnar butiken eller avslutar samtalet med känslan av att ha gjort en bra affär och fått vad hen är ute efter.

Som konsumentvägledare möter jag allt för ofta konsumenter som ”råkat köpa”, ”råkat binda sig” eller ”blivit lurade” till något som de inte alls var intresserade av. Andra trodde att de bara tackat ja till information. Information som de skulle kunna läsa i igenom i lugn och ro och ta ställning till om de var intresserade. ”Kan det verkligen vara så lätt att bli bunden av ett avtal när det är så svårt att komma ur?”, brukar vara en vanlig kommentar från våra konsumenter.

I många av dessa ofrivilliga avtal har det aldrig funnits någon gemensam partsvilja att kontakten skulle leda till ett bindande avtal. Detta gäller allt från mobiltelefoner som köpts av tillfälliga försäljare ute på stan till abonnemang av telefoni, hälsopiller eller säkerhetstjänster via internet eller av telefonförsäljare. Och även om man vid dessa tillfällen har en lagstadgad ångerrätt på 14 dagar, så hjälper inte det om man inte har uppfattat att man faktiskt har ingått ett avtal med bindande verkan för flera år framåt i tiden. Dessutom till en kostnad mycket högre än den som presenterats för en i mötet, i telefonsamtal eller digitalt.

Att avtal som tecknas via telefon skriftligen måste bekräftas efter det att samtalet är avslutat och man fått en bekräftelse på avtalet, har visat sig inte ha fått tillräcklig effekt. Många konsumenter förstår helt enkelt inte att skriftligt är detsamma som att skicka ett ”ok” som sms från sin mobil. Särskilt inte då texten i sms:et är liten och hänvisar till en länk vars långa och krångliga text man inte förmår läsa utan förstoringsglas. Än mindre förstå vad den betyder.

Många vittnar också om att säljaren talat om att man ska klicka ok på sms:et för att visa att man tagit emot meddelandet, inte för att bli bunden av avtalet. Och om man inte tror att man ingått ett avtal finns det ju ingen anledning att utnyttja sin ångerrätt. Dessutom inser man inte att man blivit lurad att ingå ett avtal förrän fakturorna börjar komma, och då har redan ångerfristen gått ut.

När det gäller avtal som ingåtts av äldre personer som ”ibland tänker klart, men som vissa dagar inte är så klartänkt”, som en 87-årig man uttryckte det, eller konsumenter med bristfällig kognitiv förmåga, som blivit utnyttjade eller övertalats att köpa dyra mobiltelefoner och abonnemang, spelar den enskilde säljarens etik, moral och bedömningsförmåga en viktig roll. Särskilt då säljare ofta har en provisionsbaserad lön som kan driva på.

Det är viktigt för både operatörer och säljare att provisionsavtalen inte skrivs så att de belönar säljare som brister i informationen eller lämnar felaktig information till konsumenter, i syfte att lura in någon i ett avtal som hen varken vill eller har råd med. Att som säljare ta fram ett avtal för en person som man som säljare måste ha insett inte alls har någon vilja att ingå avtalet och som i många fall varken har förmåga att tillvarata sina intressen eller inser vidden av sitt handlande, kan aldrig vara god affärssed. Dessa avtal som konsumenten lurats att ingå eller på ett orättfärdigt sätt tvingats in i mot sin uttryckliga vilja, borde kunna ogiltigförklaras eller i vart fall jämkas enligt någon av de konsumentskyddande reglerna i avtalslagen eller avtalsvillkorslagen.

Det minsta vi kan hoppas på är dock att försäljning sker på ett sunt och ärligt sätt, att de etiska regler som branschen tillhandahåller följs och att vi får en skärpning gällande skriftlighetskravet vid telefonförsäljning.