I dag, på skottdagen, gör jag min sista dag som generalsekreterare. Tjugo års arbete med köksbords- och plånboksfrågor har lärt mig massor, men framför allt en sak:
Konsumenternas röst behövs i ett samhälle som blir krångligare, lömskare och mer splittrat. Vår röst har varit nödvändig och har bidragit till en lång rad förbättringar i allas vardag.
Rösten behövs mer än någonsin framöver. Vilket nu hotas av slopade statliga anslag.
Det är en omvälvande tid. En ny tillvaro väntar bakom horisonten. Vi måste ställa om till ett mer hållbart sätta att leva och vi måste klara av en digitalisering som inkluderar alla. Bedrägerier och fulsälj drabbar många brutalt. Och omvärlden blir alltmer orolig, där fasorna på slagfältet och de monstruösa övergreppen i Ukraina även märks hemma i vår vardag genom hackerattacker, prishöjningar och potentiell råvarubrist.
När jag blickar tillbaka ser jag vilken nytta Sveriges Konsumenter gjort, liksom hur jag också själv bidragit. Till segrarna hör starkare skydd vid telefonförsäljning, längre reklamationstid, ångerrätt vid e-handel, räntetak för snabblån, små steg mot mer hållbara prylar, bättre livsmedelsmärkning, integritetsskydd på nätet, strängare kemikalieregler, regler mot greenwashing, insikter om kontanternas betydelse. Och mycket annat.
Vi kan vara stolta över att ha gjort skillnad. Men när jag bläddrar i mina pappershögar påminns jag också om allt som står och stampar – eller går bakåt. Kläd- och elprylsslöseri. Matbluffar. Reabluffar. Oändliga avtalsvillkor på nätet. Reklam för skräpmat till barn. Svåröppnade förpackningar. Minimalt med konsumentundervisning i grundskolan. Politikens oförmåga att införa styrmedel för att vi ska konsumera miljövänligt.
I dessa fall har Sveriges Konsumenter upplyst och protesterat, i skrivelser och i tv-rutan. Argumenten för förändringar har i mina ögon varit solklara. Men trögheten, status quo-reflexerna och motkrafterna har varit starkare. Hittills.
Återigen – en påminnelse om att det behövs en konsumentröst i framtiden. En ännu starkare röst.
När jag klev in på Sveriges Konsumenter 2004 anade jag inte att det skulle bli en tredjedel av mitt liv. Då var vi en liten organisation, en gång skapad för att ge svenska konsumenter en röst i EU. Möjligheter och hårt arbete gjorde sedan att vi växte, vi tog över Råd & Rön (där jag själv verkat på 90-talet), vi startade konsumentvägledning, vi blev fler medlemsorganisationer, vi bytte namn från Sveriges Konsumentråd. Vi skapade projekt som gjorde skillnad, ”Fair Finance Guide”, ”Ingen blåser mig”, ”Stilmedveten”, för att bara nämna några.
Vi har växt i respekt och kännedom. Basen har hela tiden varit politisk påverkan – i EU där vårt konsumentskydd föds, och i Sverige, där det lyfts in i lagboken och blir verklighet. Själv har jag till exempel suttit i europeiska konsumentrörelsens styrelse och i fem svenska, statliga utredningar. Och gjort skillnad. Vi har också synts allt mer i press, radio och TV, drivit rättmätiga krav, upplyst och säkert gett många konsumenter förståelse, hopp och kaxighet.
Överallt råder tyvärr en skriande brist på konsumentperspektiv. Det har jag blivit smärtsamt medveten om, vare sig jag deltagit i en hearing om nya livsmedelsstrategin eller medverkat i tv om snabblån.
Nu lämnar jag med varm hand rodret till Johanna Hållén, som tar över i den mest utmanande av tider för vår organisation.
Att konsumenterna är väl representerade både i EU och Sverige är fundamentalt och i grunden ett starkt statligt ansvar. Indragningen av alla medel till alla konsumentorganisationer från 2025 är obegripligt. Skulden faller tung på regeringen och på Tidö-partierna om konsumentrörelsen och konsumentrösten tystnar. Stödet har varit obrutet i trettio år och att skrota det nu är obegripligt, ologiskt och kommer att drabba alla konsumenter och särskilt de sårbara konsumenterna hårt på kort och lång sikt.
För egen del blir jag pensionär (även om ordet gör lite motstånd). En aktiv sådan. Konsumentfrågorna tänker jag inte släppa, så vi kanske ses. Och jag tänker ju fortsätta att skriva ”konsumentdeckare” om polisen Vanja Ek. Och njuta av fåglar, natur, gemenskap, kultur och annat som oftast är gratis och som trots allt är viktigast här i livet.
Tack, alla, som jag har haft att göra med under mina år på världens roligaste och mest spännande och varierande jobb.
29 februari, 2024