Bertoft: "Vem ska ta Telia i örat?"

Nu har Telia har skämt ut sig igen genom att hamna på Råd & Röns Svarta lista. De skulle kunna göra mycket bättre ifrån sig. Om de bara ville.

Men nu struntar de systematiskt i sina kunder, agerar nonchalant och arrogant och vägrar leva upp till normalt affärshyfs – att följa Allmänna reklamationsnämndens, ARN:s rekommendationer. Och detta oavsett vad man tycker om besluten. Ett bolag som till stor del (40 procent) ägs av svenska folket sätter en norm för andra och ska självfallet agera mer seriöst än skutthantverkare och ljusskygga bilmeckar.

Det vi ser på Svarta listan är dessutom bara toppen av Telias berg av klagomål. Att de är knöliga att komma fram till är bara en början. Fråga dina bekanta vad de tycker om Telia. Jag har själv råkat illa ut och ägnat månader åt att få dem att leva upp till sina brutna löften. Det handlade om flyttning och så småningom avslut av min mors telefonabonnemang, jag ska inte trötta ut er med alla detaljer.

Statligt ägda bolag borde förstås vara föredömen – även i sin kundbehandling. Det gäller Telia, liksom SJ, SAS, Apoteket, Postnord, Vattenfall, Systembolaget och alla de andra som staten, det vill säga vi alla, äger helt eller delvis. Och här har regeringen, som ägarrepresentant, en möjlighet att sätta ned foten.

För staten har en särskild ägarpolicy, som skall tillämpas i bolag med statligt majoritetsägande. Och i de fall där staten bara är delägare, som Telia, ska staten ”verka i dialog med övriga ägare för att ägarpolicyn ska tillämpas.”

Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson säger till Råd & Rön att han förutsätter att Telia följer lagar och regler och gör allt för att upprätthålla kundernas förtroende.

Men det duger inte med tanke på vad som står på spel. Ministern borde lyssna på ARN-chefen Marcus Isgren som befarar att Telia riskerar att underminera myndighetens centrala funktion som tvistlösare.

Ett problem är att Telia, utöver statens 40%, till stora delar ägs av runt en halv miljon små aktieägare. ”Dialogen”, som regeringen borde föra med andra ägare blir alltså komplicerad. Men den som äger 40 procent har stor makt i ett företag och borde redan idag ta ett seriöst samtal med styrelsen. Ordförande heter Lars-Johan Jarnheimer, vice Ingrid Bonde. Båda är riktiga affärsveteraner som säkert förstår att 1) stora företag måste föregå med gott exempel och 2) den utdragna, usla publiciteten kring Telia kommer inte att gagna affärerna på sikt. Så även utan ett samtal från ansvarig minister borde de genast agera. Enligt bolagsordningen är det styrelsen som fattar ”viktigare strategiska beslut” och att alltid följa ARN:s rekommendationer är ett skolboksexempel på just detta.

Och kan Telia inte göra något så enkelt som att lyssna på ARN så kommer bolagets floskler om att vara ”kundvänlig” och att ”sätta kunden i centrum” bli om möjligt ännu plattare än de redan är.