Bertoft: Varför krävs en statsminister för att bankerna ska agera?

Det har varit en svettig vecka för bankerna.

Först rapporteringen om rekordvinster på 180 miljarder kronor (eller 18 000 kronor per invånare i Sverige). Både finansministern och vi tog i med ord som ”provocerande” och ”stötande” och krävde att det ska bli enklare att byta bank.

I går talade statsministern med bankerna om bedrägerierna. Då hade Sveriges Konsumenter, pensionärsorganisationerna, Villägarna och Småföretagarna dagen före krävt krafttag på DN Debatt – både från bankerna, regeringen och myndigheterna. 

Detta eftersom utvecklingen galopperat. Olika former av bedrägerier (inte bara dem mot bankerna) är nu en större – och betydligt mer riskfri – inkomstkälla än narkotikan för de kriminella gängen.

Människors livsbesparingar har gått upp i rök – och varken banker eller samhälle har ställt upp. De är svikna. Och känner sig ofta helt rättslösa. Inte ens Allmänna reklamationsnämnden har varit till någon större hjälp eftersom man i så hög grad lagt skulden på individen och inte systemet.

Det har varit för djävligt. Och är det fortfarande.

Vinsterna och kampen mot bankbedrägerierna har en koppling. Storbankernas aktieutdelning är mer än hundra gånger större än de 700 miljoner bedragarna lurade av bankkunderna under 2023. Så det borde varit en smal sak att ersätta dem som blivit av med sitt livs besparingar. I stället för att bara skylla på kunderna och neka, utom i särfall.

Det är ett av problemen: Bankernas ovilja att betala – och därmed ovilja att ta i med hårdhandskarna eftersom det inte kostar dem tillräckligt. Det svider inte.

De kan fortsätta att skylla på kunden, ropa på mer information och tycka att vi alla i varje sekund ska vara förberedda, misstänksamma och pålästa. Även alla de som aldrig bett om att sköta sina affärer digitalt, men blivit tvungna därför att bankkontoren lagts ner och den manuella servicen skrotats.

Sveriges Konsumenter har gradvis ökat engagemanget i frågor om bedrägerier och fulsälj, eftersom det behövs ett högt tryck i dessa frågor mot politiker och näringsliv. För över ett år sedan skrev vi brev till alla bank-vd:ar och krävde att de skulle ersätta konsumenterna.

Det kom några intetsägande svar på våra brev. I övrigt hände inget.

Förrän nu. Kanske.

”Vi skyr inga kostnader” lovade Bankföreningens vd plötsligt i radio efter mötet med statsministern. Det handlar om nya tekniska lösningar – tyvärr inte om ersättningar till lurade kunder. Inte än.

Det är bra att regeringen pressar bankerna. Det kunde ha skett tidigare och det är sorgligt att det ska behövas en statsminister för att inte bankerna ska ”sky några kostnader”.

Vi får se vart det leder och kommer att följa frågan och vid behov gå ut publikt.

Finansmarknadsministern var igår inne på vad bankerna borde göra/ha gjort – skapa fördröjningar och beloppsgränser vid överföringar. Vi tillägger möjligheten att koppla in en anhörig i samtalet eller ha krav på två personers godkännande med bank-ID över vissa belopp. Dessutom behövs politik, bland annat att göra det svårare för de ”målvakter” som tar emot pengarna.

Ett krav som skulle försvåra detta förde vi fram i debattartikeln: Gör som Storbritannien. Där får avlurade kundens bank och den mottagande banken (med målvakten) dela på ersättningen till kunderna. Snacka om incitament att lösa problemet från båda håll.

Där finns också krav offentligt redovisa antalet bedrägerifall och hur de lösts. Ingen idé som bankerna älskar, precis. De skyller på att Storbritannien ligger utanför EU… Men det är för att låsa sånt här vi har politiker.

Se klippen från TV4 om bankvinsterna och bankbedrägerierna.

Apropå att byta bank, läs också den tidigare bloggen. För även här behövs en kombination av bankvilja och lagar.