Bertoft: "Snart slut på hemlighetsmakeriet på krogen"

Ursprungsmärkning av köttet på krogen – äntligen är det på gång! Regeringen har skickat in en ansökan till EU-kommissionen om att få införa tvång på information. Det finns en bred politisk uppslutning bakom förslaget. Det är inte bara vi som har tröttnat på restaurangbranschens ovilja och tomma löften om skärpning.

Idag deltog jag i ett webbinarium om svenska råvaror på restaurang som ordnades av Landsbygdsnätverket. Flera – bland annat kändiskocken Tareq Taylor – påpekade att det är få besökare som frågade om ursprung. Hans lösning var större känsla för råvarorna genom bland annat festivaler. Gott så, men det löser inte frågan. Att ställa frågan ”Hovmästaren, var kommer köttet ifrån?” är nämligen mer komplext är man kan tro. För det är en sak att vända och vrida på förpackningar i en butik (där ursprungsmärkning är obligatoriskt) – men en helt annan att göra det på krogen – dit vi ju ofta går för atmosfären, läget, matupplevelsen, umgänget, det goda samtalet, och så vidare. Och de som frågar vittnar ofta om att personalen inte vet eller att det blir en jobbig, obekväm stämning som dessutom gör att andra gäster får vänta längre på sin tur. Jag vet, för jag tillhör också dom som har tvekat i vissa lägen.

Kristina Yngwe, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskottet (c), som också deltog i webbinariet, var lätt skeptisk till att det ska räcka för restaurangen att informera muntligt genom att sätta upp en ”våga fråga-skylt”. Hon var heller inte främmande för att skärpa lagkraven ytterligare om det inte händer något ute i krogvärlden. Och det har hon rätt i – uppföljning och myndighetstillsyn är (som vanligt) viktigt för att det verkligen ska hända saker.

Men det är inte bara matens ursprung som är av intresse oss konsumenter. Allt fler vill veta HUR maten producerats med avseende på miljö, djurhållning, arbetsvillkor, produktionsmetoder, etc. Sveriges Konsumenters hållning är: Vi har RÄTT ATT VETA.  Idag är mycket information  otydlig, dold eller censurerad, för att vara lite drastisk. Det handlar om att VÄLJA – men också om att kunna VÄLJA BORT, till exempel kött från vissa länder som har notoriskt dålig djurhållning.

2018 frågade vi på Sveriges Konsumenter 1 000 personer om de ville att restauranger, precis som livsmedelsbutiker, borde informera om vilket land köttet kommer ifrån.  På den frågan svarade en klar majoritet av de tillfrågade (82,3%) "ja".

Samma år granskade vi också hur det fungerar i praktiken. Vi utförde stickprov på 61 restauranger i Stockholm, Kalmar och Luleå för att ta reda på vilken information kunden får om köttet och vilket kött som egentligen serveras på tallrikarna. En undersökning som visade att bara nio (!) av 61 restauranger upplyste gästerna om köttets ursprung på menyn eller liknande. Och serveringspersonalen kunde sällan svara på frågan om vilket land köttet kommer från. 

Men nu blir alltså snart obligatoriskt. Motståndet från branschen har varit intensivt. Man menar att det kommer bli både krångligare och dyrare för konsumenterna. En närmast reflexmässig reaktion när nya konsumentskyddande regler föreslås. Dyr-argumentet har vi hört förr och i en fungerande konkurrens brukar det visa sig vara ganska lite värt. Informationen finns ju redan på restaurangen. Så varför inte bara berätta!