Nattåg – superlösningen vi slarvar bort

Många har nog starka barndomsminnen av sovtåg. Själv minns jag familjens regelbundna resor till Norge i trebäddskupén, med mig och min bror skavfötters i nedersta bädden. Och med en egen potta i kupén som tömdes direkt ner på rälsen.

Det fanns en trygghet och en pirrande känsla av äventyr där i mörkret, med tysta stopp mitt i natten och däremellan det rytmiska dunkedunk, dunkedunk, dunkedunk…

Under många år har sovtågen fört en tynande tillvaro. Funnits bara för dem som skulle till Luleå, Abisko eller Åre. Med gamla vagnar och små förändringar jämfört med när jag var barn.

Trots att detta färdsätt borde ha världens möjligheter. Och skulle behövas mer än någonsin när vi måste bort från fossilslukande flyg, bil och buss. Det räcker inte med att sopsortera och köpa ekomjölk nån gång ibland. En enda flygresa ut i Europa omintetgör åratal av sopsorterande.

Varför kan vi inte ens ta nattåget från vår huvudstad till den norska? Varför är det inte ett reellt alternativ när vi vill åka ut i Europa? Själva konceptet är ju fantastiskt. I stället för att åka ner med stressigt flyg och leta upp ett hotell i en ny stad kopplar vi av och använder vi ETT färdmedel – tittar på skiftande vyer, jobbar kanske, läser, äter middag, sover, vaknar upp i ett nytt land, äter frukost och kliver av mitt i stan på vårt resmål.

Check i alla boxar. Inklusive miljön.

Jo, det pratas mycket. Och några myrsteg tas med tåg ner till norra Tyskland. Men tragiskt nog brottas vi fortfarande 2022 med stora problem. Typ: Krångligt att boka. Höga priser. Många byten. Stora risker för förseningar.

Och så allt under den samlande rubriken Komfort: hårda sängar, snarkande grannar, störande buller, för kallt, för varmt… Och så det här med toaletterna. Vi är nog många som erfarit snuskiga sådana. Eller så har det blivit stopp, så man måste gå tre vagnar bort. Och köa.

Ett bidragande problem är också att när nattågen lades ner försvann även infrastrukturen och organisationen. Det är en mer komplex apparat än man kan tro, och svår att bygga upp igen.

Vad gäller priserna tror vi gärna (och media framställer det ofta så) som att flyget är billigare än tåget. Men vi måste verkligen räkna med alla kostnader, inklusive till och från flygplatsen. KTH har visar att mellan Skåne och Stockholm vinner ofta tåget.

Inom forskningsprogrammet Mistra Sustainabale Consumption görs det en del kring detta. Vi kan se fram emot mycket spännande forskning framöver, bland annat från Chalmers. Frågan är: Vad skulle kunna få fler att välja nattåget? Det jag har fått förhandsinfo om hittills stöder att just det jag listat är de stora problemen.

Plus naturligtvis själva restiden. Flera byten innebär också ett stort hinder, som gör att många väljer bort detta resesätt.

Snabbspåren genom Sverige verkar vara skrotat som idé. Men andra flaskhalsar byggs bort, som tunneln mellan Danmark och Tyskland. Återstår att avskaffa ett antal byråkratiska och tekniska hinder som olika signalsystem och krav på vagnbredd. Heja EU!

I framtiden – snarast – behöver det bli lika enkelt att boka tåg som flyg. Ersättningen vid förseningar behöver bli jämbördiga mellan de båda färdsätten. Och priserna – här behövs subventioner, vilket också har stöd hos folket.

Man måste också känna sig trygg och bekväm på ett nattåg. Det designas och byggs nya sovvagnar som mer påminner om små hotellrum. Plus liggvagnar med betydligt högre bekvämlighet än tidigare. Varför ser vi inte dessa?

Det ligger ett stort ansvar på politikerna – inte minst den nya regeringen – att inte slarva bort den möjlighet som nattågen innebär. Potentialen är enorm.