Bertoft: "Mer stöd behövs under svåra tider"

I trettio år har jag vid den här tiden spänt väntat på den här rapporten. I många år låg det angenämt högt, det var några rika kommuner runt storstäderna som avstod men i övrigt kunde i stort sett varje svensk gå in på sitt lokala konsumentkontor och få god hjälp. På många håll arbetade man också med förebyggande arbete i skolor och på arbetsplatser, viktigt för att slippa senare problem när människor lurats eller gått i fällan.

Läs mer om senaste kartläggningen

De sista fem åren har raset gått snabbt. En tredjedel av årsarbetskrafterna har försvunnit, en fjärdedel av kommunerna med vägledning. Raset sammanfaller tyvärr med inrättandet av den centrala tjänsten Hallå Konsument 2015. Vilket blivit en ursäkt för kommunpolitiker att dra ner, trots att den centrala och den lokala vägledningen har två helt olika roller. Som ska komplettera varandra men snart kanske inte gör det längre. Antalet försvunna årsarbetskrafter överträffar vida det antal som arbetar med vägledning på Hallå Konsument.

Och detta när vi går in i en lågkonjunktur. Då behövs alla goda krafter. För den enskildes skulle. Och för samhällsekonomins.

Var sjätte svensk, 1,7 miljoner, saknar nu lokal vägledning enligt rapporten. I själva verket är det mer. För den tredjedel av kommunerna som erbjuder 1, 2, 3 eller 4 timmar i veckan till sina invånare är det helt otillräckligt. Både för att möta behov, vara tillgänglig eller ge tjänstemannen en möjlighet att hålla sig uppdaterad och fortbilda sig på detta komplexa och rörliga område. Dessa kommuner ligger nära eller under det vi tidigare kallade ”skamgränsen” där det mer handlar om alibi åt kommunen än hjälp till mer än ett fåtal.

Konsumentvägledarna är vardagshjältar. De behövs. De gör att konsumenter och samhälle sparar pengar. Stora pengar. I årets "Läget i landet" talas det om minst 250 miljoner. Totalt beräknas misslyckade köp och skojeri kosta konsumenterna 50 miljarder årligen. Alltså väl i nivå med de stödpaket för företagen som presenterats de senaste månaderna.

Två gånger under det senaste året har Sveriges Konsumenter och Råd & Rön hållit fram goda exempel, som jag skrev i en tidigare blogg. Senast när vårt inspirationspris Blåslampan gick till konsumentvägledaren Ismahan Ayranci.

Ansvaret är politiskt. Det gäller kommunledningarna och det gäller regering och riksdag. Konsument- och kommunminister Lena Micko är väl medveten om problemen – vi har pratat med henne om detta och skickat skrivelser. Och det finns begränsningar i vad staten kan göra, förutom att skicka pengar. Det hon gjort är att ge Konsumentverket ett uppdrag att utreda ”behovsanpassat stöd”. Det är bra, men inga pengar följer med och utredningen ska pågå till 2023. Frågan är vad som finns kvar av den lokala konsumentvägledningen då.

Civilsamhället – alltså ideella organisationer runt landet – kan göra stora insatser för att nå ut till sina medlemmar, inte sällan utsatta grupper. Men en föreningsräv i Målilla eller Arjeplog kan inte ersätta en professionell vägledare, men väl vara ett komplement genom att öka medvetenheten och visa på vägar att lösa sina problem.

Så det är MER, inte mindre konsumentvägledning vi behöver, särskilt i kölvattnet av coronakrisen. De som haft det ekonomiskt kärvt innan kan komma att få det ännu tuffare nu. Då gäller det att se till att pengarna räcker till det man behöver, att man handlar hållbart, både för sin egen ekonomi och för klimatet. Det är också viktigt att man inte råkar hamna i långa, dyra och krångliga avtal som man inte hade tänkt sig, och som man har svårt att ta sig ur. Det är också nu som många ovana nätkonsumenter lätt kan bli offer för skumma näthandlare.