Bertoft: Hur mycket är konsumenternas bästa värt?

Frågan i rubriken är berättigad efter budgetförslaget 2024 som kom förra veckan. Där en trettioårig svensk tradition av stöd till konsumentorganisationer utplånas.

I Danmark avsätts årligen 60 miljoner i statsstöd till sin konsumentrörelse. Norge satsar hela 130 miljoner svenska kronor på sitt Forbrukerrådet.

I stora Sverige har staten gått in med ungefär en tiondel av Norges peng till stöd för den demokratiska, ideella konsumentrösten. För det levererar Sveriges Konsumenter och ett 20-tal andra nytta till hushållen. Bland annat genom att vara en stark röst för alla konsumenter i EU, där nästan all lagstiftning bestäms.

Men så…

Tvärtemot rimlighet, logik och tidigare deklarationer (se regeringens debattartikel i Expressen i mars) om hur viktigt det är med stöd still civilsamhället så stryper den svenska regeringen bidragen. I praktiken är de borta 2025.

Förslaget i budgetpropositionen är tragiskt, insiktslöst och obegripligt. Stöden är avgörande för oss och våra medlemsorganisationer. Om ”dråpslaget” har vi talat i media, se bland annat TT:s artikel och debattartikeln i Altinget. Vi har fått stort stöd av våra medlemsorganisationer och av andra i civilsamhället plus beslutsfattare inom den europeiska. Se stödbrevet från BEUC:s chef, där hon bland annat skriver att Europeisk konsumentpolitik blir allt viktigare och kräver det nationella konsumentperspektivet för att bidra med inkluderande lösningar för konsumenter över hela Europa.

I dag har jag medverkat i P1:s Plånboken, där konsumentminister Slottner skriftligen kommenterade att man var tvingen att prioritera Allmänna reklamationsnämnden.

Jo, ARN behövs också. Alla goda krafter behövs, nu när det är tuffa tider för konsumenterna med kostnadsökningar, fulsälj, överskuldsättning, digitalt utanförskap, svårt att välja rätt.

Men att låta konsumentrörelsen dö sotdöden är kontraproduktivt. Det kommer att leda till sämre lagar för konsumenterna, mer problem, mindre debatt, mindre upplysning, mindre hjälp att orientera sig i den djungel av varor och tjänster, seriöst och oseriöst, som dagens marknad är.

Konsumentrörelsen har en stolt tradition att kunna ge ”mycket konsumentpolitik för pengarna”. Sveriges Konsumenter har drivit på och påverkar lagar om reklamationsrätt, överskuldsättning, integritet, kemikalier, produktsäkerhet, hållbara produkter, telefonförsäljning och mycket annat. Vi har väckt debatt och medvetande, vi har via ett tusental medverkande i press, radio och TV varje år fått upp konsumentproblem på bordet, fått konsumenterna att se fällor och känna sina rättigheter. Tack vare stödet har medlemsorganisationer kunnat kämpa på sina specialområden – stöd till samhällets sköraste konsumenter, kollektivtrafik, kamp mot matfusk, hållbar konsumtion med mera.

Stödet har sett lite olika ut, men genom decennier, i olikfärgade regeringar, har stödet funnits och ansetts nödvändigt. Jag har sett dryga dussinet konsumentministerar passera revy, kristider komma och gå, nya och gamla konsumentproblem uppenbara sig. Men ingen regering har ens varit i närheten att förslå något så dramatiskt och ödesdigert som detta.

Var är konsekvensanalysen? Hur stort är egentligen förankringen i KD, L, SD och M?

Förstår de vilket eftermäle det ger?

Det finns en parallell med ett beslut i Danmark för många år sedan. Konsumentstödet var hotat. Men det blev aldrig av. Bland annat grep NÄRINGSLIVET in med argumentet: Vi behöver en samlad konsumentröst. Vi behöver veta vem ”vi ska ringa” när vi behöver prata med konsumenterna.

Det handlar nämligen om något så omhuldat som en fungerande marknadsekonomi.

Civilsamhället, inklusive idrottsrörelsen får sammanlagt 20 miljarder kronor i stöd per år. Av det är 0,7 promille stöd till ett 20-tal livaktiga och samhällsnyttiga konsumentorganisationer.

”Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp.”

Orden är inte våra. De är finansminister Elisabeth Svantesson och konsumentminister Erik Slottners. Men det var uppenbarligen bara prat. Blir beslutet verklighet får det svåra konsekvenser. Det går snabbt att lägga ner, lång tid att bygga upp.