Trötthet brukar vara en allmän känsla oss så här års. Mycket att avsluta på jobbet, julens vanliga köp- och bakhets och på det en fortsatt osäkerhet om vart pandemin tänker ta vägen. Samtidigt mullrar klimatet alltmer hotfullt och påminner om att konsumtionsfesten inte bara kan fortsätta som om inget har hänt. Men det gör den – även denna jul. ”Business as usual” trumpetas det från skyltfönster, annonser och influencers. Snart får vi höra glädjebud om att julhandeln slår rekord.
Inte nog med att vi spenderar som aldrig förr, vi gör det alltmer för lånade pengar. Skjuta upp, dela upp – det är så ”nudgingen” används idag. Och flygsemester, kläder och julskinkor säljs med det som med ett stänk av bokstavlig sanning kan sägas vara mördande reklam.
Efter detta dystra anslag hoppas jag ändå att julen blir en glädjens högtid – för dig, mig och alla andra. Rimlig, kärleksfull, vilsam. Men när vi kommit igenom den och in i 2022 så hoppas och tror jag att vi på allvar ställer oss frågan: ”Ska det va’ så här?”. En klassisk fråga som konsumentjournalisten Sverker Olofsson så ofta ställde i tv-programmet Plus och som väl aldrig varit mer befogad.
På nyårsdagen har vi passerat ännu ett år på klättringen mot år 2030. Eller mot 2045 (sex mandatperioder bort) då Sverige ska vara klimatneutralt. Och omställningen går för långsamt. Det finns för lite av cirkulära flöden, för lite av delande och hyrtjänster. Det finns för många krafter, branscher och företag som vill bevara status quo. Och det finns för många politiker som hävdar att de inte ska lägga sig i vad folk lägger på tallriken eller hur de reser (trots att de redan gör det via skatter och subventioner).
Vi är alla svårt fångade av hur det ”ska vara”. Som präglats av hur det varit, helt nyligen. Vi måste bli bättre på att tänka annorlunda. Mycket kan bli bättre och rimligare. Men en del kommer att bli dyrare, till exempel många livsmedel. Det måste hanteras på ett långsiktigt hållbart sätt, men också med blicken riktade på de utsatta konsumenterna. Lösningen blir att äta delvis annorlunda – och att vid behov kompensera de sämst ställda.
Så vad händer 2022? Jag tror detta blir de heta ämnena:
- Vad är egentligen ”hållbart”? Detta gummiord som brukas och missbrukas allt mer. Reklamen och utfästelser kommer att präglas alltmer av green-washing som det blir allt svårare att se igenom. "Klimatpositivt"? Hmmmm. Vi konsumenter behöver vägledning för att att göra de rätta valen och inte nya bombmattor av information och luddigheter. Det gäller såväl livsmedel som mobiltelefoner.
- Hur kan vi få stopp på lånekarusellen? Alltså det system som idag gör uppskjutandet av betalningar för allt vi köper till norm istället för direktbetalningar? Risken finns att skuldfällan ökar allt mer.
- Vad är samhällets roll för att stötta konsumenterna? Allt fler behöver oberoende hjälp, men kommunerna lägger ner sin konsumentvägledning i allt högre grad. Köerna till kommunernas budget- och skuldrådgivning kan vara långa. Och stöd till ideella organisationer, som finns där de utsatta konsumenterna finns, har skurits ner.
- Hur minskar vi det digitala utanförskapet? En i grunden positiv omställning av samhället kan tyvärr skapa många förlorare. Från dem som inte kan hantera mobilt bank-id och digitala betalningar till dem som blir utsatta för nätbedrägerier.
Om nio månader är det riksdagsval. Jag tror att flera av dessa frågor kommer upp i valdebatten, inte minst frågan om hållbart producerade livsmedel. Det är viktigt att partierna inser sitt långsiktiga ansvar, inte hänger sig åt populism och att de har ett tydligt konsumentperspektiv. Vi på Sveriges Konsumenter ska göra vårt bästa för att lyfta fram det. Det vilar ett tungt politiskt ansvar att se till att vi flyttar från ”business as usual” till en nödvändig omställning som är rättvis och rimlig för alla konsumenter.
20 december, 2021
