Bertoft: "Fair Finance Guide – en framgångssaga utan slut "

Klimathot. Massutrotning av arter. Penningtvätt. Är bankerna en del av problemet – eller av lösningen? För några år sedan var svaret det förra. Miljard på miljard lånades ut till vapen- och oljeindustri och de fonder som vi sparar i innehöll ett sammelsurium av ytterst tveksamma bolag. Nu finns tydliga rörelser som visar att bankerna är medvetna om sitt ansvar och att de faktiskt VILL vara en del av lösningen. Det känns bra för mig som bankkund, även om det är en mycket lång väg kvar att gå. 

Idag presenterar vårt projekt Fair Finance Guide sin årliga granskning av bankernas riktlinjer. Det är sjunde året i rad och en tydlig skärpning har skett av riktlinjerna för vart investeringarna ska gå. I år är det Nordea och Handelsbanken som lyft sitt betyg mest, med 12 respektive 8 procentenheter. Nordeas förbättring är den största någonsin. Handelsbanken har rensat ut fossilbolag ur i princip alla sina fonder, men däremot kan de fortfarande låna ut pengar till företag inom kol, olja och gas. 

Banker är erkänt tröga, traditionella och försiktiga organisationer. Någon skulle säga lomhörda, kanske till och med arroganta. Att få just denna bransch att förflytta sig har ansetts extra svårt. Samtidigt har de en helt avgörande påverkan på världens väl och ve. Slutar de investera – eller börjar – så kan det ha betydligt större genomslag än politiska beslut.

Man ska inte ha illusionen att förändringen beror på en total moralisk omvändelse inne i bankpalatsen. Naturligtvis reagerar banker på debatten och naturligtvis har kraven från politiken blivit tuffare. Men omsvängningen beror till stor del på – gammalt traditionellt lönsamhetstänk. Att framstå som miljöbov eller penningtvättare är dåligt för affärerna och den utmålade konflikten mellan att göra gott och tjäna pengar är på många sätt borta. Att investera i fossilbranschen är helt enkelt inte lönsamt på sikt. Inte nu när till och med Polen, Kina och på sikt säkert USA tänker fasa ut kolet.

Farten i bankernas omsvängning hade säkerligen varit långsammare utan konsumentmakten. Fair Finance Guide finns i 13 länder och har blivit en framgångssaga tack vare dess smarta konstruktion. Bankerna får tävla med varandra och detta blir synligt så att konsumenterna får en chans att reagera. Alla 22 000 mejl som kunderna skickat till sina banker via projektets webbsida har uppenbarligen haft effekt, tillsammans med det stora mediala genomslag som rankningen fått genom åren. ”Name and shame” är ett bra medel för påverkan, men också att bli uppmuntrad och upplyft av en oberoende ideell organisation som ett gott exempel.

Bankerna lär fortsätta sin resa mot ökat ansvar och ökade hållbara investeringar. Frågan är om det går fort nog. Och om de i sin helhet lever upp till de riktlinjer som vi har granskat i årets hållbarhetsrankning. Det kommer att följas upp genom stickprov nästa år.

Sedan återstår en annan viktig utmaning – att göra det lätt att välja rätt för alla oss privatpersoner som har våra sparpengar på banken. Det finns Svanen-märkta fonder och i EU försöker man skärpa kraven och sätta tydliga definitioner på hållbarhet, den så kallade taxonomin. Men när vi sitter där på banken hos ”rådgivaren” är det ändå väldigt svårt för de allra flesta att orientera sig i djungeln av begrepp, diagram och erbjudanden. Särskilt som personen på andra sidan skrivbordet i första hand har som uppdrag att tjäna pengar åt banken och sälja in bankens egna, helst mest lönsamma, fonder och sparalternativ.