Bertoft: EU svek bankkunderna

Banker har mycket makt. Fruktansvärt mycket makt.
I går kom beskedet från EU-Kommissionen – det blir inget förbud för bankernas provisioner, trots ett förslag tidigare och tryck från oss konsumentorganisationerna. Se till exempel debattartikeln som jag skrev med BEUC:s direktör om detta.

Kunderna förlorar miljoners miljoner på att de sätter sina sparpengar på dyra fonder som inte levererar. De betalar höga avgifter för något som inte går bättre än snittet, alltså hur börsen levererar. Detta efter råd av ”rådgivare” som i själva verket är säljare och på intet sätt är oberoende. Dessa finansmänniskor är antingen instruerade att bara sälja fonder som lönar sig (för banken) eller så får de pengar i fickan, ju mer desto dyrare (för kunden).

Det märkliga är att detta har kunnat fortgå – år ut och år in.
Och i går släcktes ett hopp. I alla fall tillfälligt. Kommissionen har arbetat på ett förslag på provisionsförbud, enligt modell från Storbritannien och Nederländerna. Med det blev inget.

Visserligen erkänner man att det finns ”stora problem” men att ett förbud skulle ”störa marknaden för mycket”. I mina öron låter det märkligt. Marknaden störs tillräckligt av dagens system. Att bevara status quo är också ett aktivt beslut. Vilket i detta fall är ett klockrent svek mot konsumenterna.

Här kan du se presskonferensen.

Kommissionen var, enligt uppgift, mycket nära att föreslå ett förbud. Men tillräckligt stora krafter hade mobiliserats. Bankerna har bedrivit aktiv och kostsam lobbying som uppenbarligen betalade sig. Det kan de fortsätta göra.

Nu får de tre år på sig att bevisa att finansiella sektorn på frivillig väg kan lösa problemen. Vilket de inte lyckats göra hittills, eftersom det är ett systemfel och det blir för dyrt att vara ensam och först att frivilliga att införa ett förbud.

Ett förbud löser inte alla problem som genom ett trollslag. Men det skickar mycket kraftiga signaler och slår likadant mot alla företag.

För medan tiden går rinner pengarna i strida strömmar från konsumenterna till de finansiella företagen. Här ett exempel, som vi nämnde i debattartikeln: Den som sparar 1 000 kronor per månad till sin pension med en genomsnittlig avkastning på 7 procent per år. Efter 40 år skulle man ha sparat drygt 2,5 miljoner att njuta av som pensionär. Föreställ dig därefter att denna person betalar 2 av procenten i avgift. Då minskar räntan till 5 procent. Så i stället för 2,5 miljoner får konsumenten 1,5 miljoner. En minskning på 40 procent.