Bertoft: Bilen, biffen, bostaden. Och byxan!

Sommarens extremväder visar vart vi är på väg. Forskarna är överraskade över att det går så fort och kanske kanske kan det bli en väckarklocka för många lomhörda eller motsträviga. Om inte annat måste man förstå vad det kommer att kosta att INTE avvärja klimathotet.

Klimatomställningen är till stor del politik – men den gäller vår livsstil. Vi måste förändra den, det finns inget annat sätt, hur mycket man än hoppas på lagring av koldioxid i berggrunden och andra mirakelmediciner.

All börda ska inte läggas på den enskilde – politikens och näringslivets roll blir att göra det lätt att välja rätt, denna slitna klyscha som dock talar om vad det handlar om. På alla områden sitter vi fast i system där det är mer lönsamt och inrutat att sälja det ohållbara (och ofta ohälsosamma). Visst, innovationer sker men det går långsamt. Vanor, gamla affärsmodeller och reklam är mäktiga motkrafter.

Fossilbränslenas farlighet har vi vetat om i stort sett sedan andra världskriget. Biologen Stefan Edman skrev en SOU-utredning 2005 som har blivit något av ett avstamp för konsumentrollen i klimatomställningen. Den heter Bilen, biffen, bostaden och handlar om hur hushållens konsumtion ska bli "smartare" för plånboken, hälsan, miljön och det globala resursutnyttjandet. Där finns ett 60-tal förslag om energi, bilar, kemikalier, design, sociala värden med en rad win-wineffekter för ekonomi och ekologi. Utredningen är fortfarande läsvärd, även om vi vet betydligt mer i dag.

Den har med tiden kompletterats med flera B:n. De vanligaste är Banken, Butiken och Byxan. Det senaste gäller alltså våra kläder och andra textilier.

Låt oss uppehålla oss lite vid det senaste, som fortfarande flyger under radarn, trots de enorma problem som dagens textilproduktion och konsumtion fortfarande innebär. Aftonbladets avslöjande om HM i somras var ett sådant exempel. Vi har alla massor med kläder som vi aldrig använder (och köper ändå nytt), vi slänger 7,5 kilo kläder per person och år.

Jag ska inte fortsätta och upprepa all chockerande statistik om kemikalie- och vattenåtgång, arbetsvillkor, resursslöseri, transporter och dumpning i fattiga länder. Sveriges Radio har i flera program, bland annat Ekoniomiekot Extra och Vetenskapsradion Klotet, skildrat hur stora problemen är och hur trögt det går. Trots att klädhandeln uttalar stolta intentioner och det sker vissa saker så är det ALLDELES FÖR LITE.

Även om vi i viss mån lånar, byter, minskar och köper second hand så är det klart dominerande mönstret det att tillverkare och handel vräker ut billiga kläder som vi knappt använder och sedan slänger eller bränner upp. Inte heller har nya material av skogsråvara utvecklats tillräckligt långt, och där har vi problemet att skogen dessutom ska räcka till fossilfria bränslen och så mycket annat.

För några år sedan fick jag höra Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans prata live i Bryssel om konsumentfrågor. Han använde i stort sett hela sin tid åt ett rasande angrepp på textilsektorn. Det var både uppmuntrande och skrämmande.

Nu sker det saker på EU-nivå: 2022 antog Kommissionen en strategi för hållbara och cirkulära textilier och under 2023 publiceras flera nya EU-initiativ med beröring på den textila värdekedjan. I juli publicerades förslag till införande av ett europeiskt producentansvar för textil. UNEP har publicerat en global handlingsplan för den textila värdekedjan och en "fashion communication playbook". I Sverige har regeringen sänt ut en promemoria för cirkulär hantering av textil och textilavfall på remiss. 

Detta är steg i rätt riktning. Men det går fortfarande för trögt och resultatet av all denna eventuella lagstiftning vet vi för lite om. Klart är att det behövs kraftfull politisk styrning. Parat med förändrade attityder och mer kunskap till konsumenterna (och ALLA bär ju och köper kläder). Här kan det ideella samhället spela en viktig roll, som Sveriges Konsumenter gjorde med vårt tidigare mobiliseringsprojekt Stilmedveten.

För så här är det: Vi kan inte ha ett gytter av butiker och webbshoppar som fortsätter som i dag. Det behövs att vi konsumerar MINDRE TEXTILIER, att vi BEHÅLLER och ANVÄNDER det vi redan har.

Men, som sagt, då måste det bli mycket lättare att välja rätt. Eller svårare att välja fel. Business as usual är ingen lösning. Inte små finjusteringar heller. Vi pratar om stora systemfel.