Nano betyder miljarddel och nanoteknik handlar om att bygga ihop materia på atomnivå för att kunna designa speciella egenskaper och funktioner. Nanopartiklar kan till exempel göra att mat får en kraftigare färg och smak, att beläggningar på olika köksredskap får en bakteriedödande yta och att förpackningar ändrar färg om innehållet blir gammalt. Dessutom kan ölflaskor av plast ha nanopartiklar som bidrar till att hindra kolsyran från att försvinna. 

Stora globala aktörer i livsmedelssektorn undersöker nu möjligheterna att utveckla nya produkter med hjälp av nanoteknologi. Hittills är mat som producerats med hjälp av nanoteknik inte vanligt förekommande i Sverige. Men utvecklingen går snabbt. Samtidigt saknas det en reglering för hur nanomaterial får användas inom livsmedelssektorn.

Försiktighetsprincipen bör råda

Att få information om vad maten innehåller är en förutsättning för att kunna göra medvetna val. Idag finns det ingen reglering av hur nano-produkter måste märkas. Flera organisationer, bland annat den europeiska konsumentorganisationen BEUC och Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA, har börjat titta på de potentiella riskerna som kan finnas när nanotekniken används allt mer. 

Till exempel utvecklas nya kemiska bekämpningsmedel och gödningsmedel med hjälp av nanoteknologi. Flera produkter säljs redan idag och sprids i naturen trots att effekterna av utsläpp av nanopartiklar i miljön inte är utredda. Även i solkrämer och smink används nanoteknik. 

Vi kräver att riskerna med nanoteknikfrågan lyfts fram. Innan nanoteknikens effekter är klarlagda bör försiktighetsprincipen råda. Konsumenter har rätt att få veta om maten som köps innehåller nanopartiklar eller har tagits fram med hjälp av nanoteknologi. 

Vi vill även att nya nanopartiklar ska registreras och dokumenteras för att göra det möjligt att spåra eventuella negativa reaktioner tillbaka till källan. Inom livsmedelsområdet krävs ett bra regelverk baserat på en ordentlig riskvärdering. Dessutom behövs mer kunskap och forskning för att man ska kunna bedöma om nanoteknik är förenligt med en hållbar utveckling.