Sveriges Konsumenter arbetar genom påverkansarbete, opinionsbildning och folkbildning – nationellt, europeiskt och internationellt - för en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Detta löper genom alla prioriterade arbetsområden och har blivit en allt tydligare horisontell prioritering både för den globala konsumentrörelsen.

De hållbara valen av varor och tjänster måste vara enkla och ekonomiskt fördelaktiga. Ohållbara konsumtionsmönster ska fasas ut genom näringslivets ansvar och samhällets regler. Ansvaret ligger i hög grad på politiken att skärpa lagstiftning, undanröja hinder, att med olika insatser höja medvetenheten om behovet av förändrade konsumtionsmönster. Vi välkomnar en kommande strategi för politik för en hållbar konsumtion. Nedan presenterar vi konkreta förslag till åtgärder utifrån vår roll som nationell konsumentröst i Sverige:

1. Starkare konsumentskydd och produkter som håller - en förutsättning för hållbar konsumtion

En stark konsumenträtt är grunden som ger konsumenten möjlighet att göra medvetna val. ISO 26000, Vägledning för socialt ansvarstagande, har fastslagit att hållbarhet inte kan uppnås utan att grundläggande konsumenträttigheter garanteras. För att konsumera hållbart krävs det produkter och tjänster med längre hållbarhet som kan användas längre tid och av fler.

  • Stärk den treåriga reklamationsrätten genom att utöka den omvända besvisbördan (från idag sex månader). En förstärkt reklamationsrätt ökar företags incitament att tillhandahålla produkter som håller längre.
  • Öka incitamenteten för längre användning av produkter genom att deklarera förväntad livslängd och tillgång till reservdelar. Gör det möjligt och billigare att reparera.
  • Stärk konsumentskyddet i den nya delningsekonomins tjänster, liksom när en privatperson handlar, byter eller hyr av en annan privatperson.

2. Det verkliga priset - förorenaren betala

Hållbara produkter och tjänster är ofta dyrare, då priset inte inkluderar de långsiktiga kostnaderna för miljö, arbetsmiljö, djurhälsa med mera. Det ”egentliga priset för lågpriset” måste bli mer synligt, till exempel vad gäller klimateffekter och antibiotikaresistens. Politiken måste i högre utsträckning använda principen om att förorenaren betalar och undanröja systemfel där konsumenterna uppmuntras till kortsiktigt tänkande och ohållbar konsumtion. Det inkluderar nya prismodeller med ”pris per gång” eller ”pris per år” så att inte marknaden belönar sällanköpsprodukter som snabbt går sönder.

  • Använd styrmedel som exempelvis skatter och krav på produktdesign för att underlätta för konsumenter att göra enkla och hållbara val och se till att dessa är ekonomiskt fördelaktiga för den enskilde.
  • Verkligt skadliga produkter och tjänster måste förbjudas, samtidigt som handeln måste uppmuntras att ”höja golvet” i sitt sortiment genom att fasa ut det ohållbara.

3. Det civila samhället som vakthund, pådrivare och folkbildare

En hållbar konsumtion är beroende av konsumenternas kunskaper, insikter och attityder. Det civila samhället har en särskild roll att främja hållbar konsumtion genom sina kunskaper, nätverk och kontakt med konsumenterna, även de ”icke frälsta”. Organisationer kan, till skillnad från myndigheter, agera snabbt, utmana normer och strukturer, driva på utvecklingen hos företag och guida allmänheten till mer hållbara val. Organisationer agerar också vakthund och marknadsbevakare när det gäller att exempelvis stävja greenwash.

Stöd till initiativ som Fair Finance Guide har visat sig kunna skapa verklig förändring som verktyg för konsumentmakten att driva på även trögrörliga branscher som den finansiella sektorn. Det behövs stöd till dessa typer av initiativ även på andra områden – exempelvis för livsmedel, textilier, möbler, resor, hemelektronik och leksaker.

Skolan har inte lyckats integrera hållbarhet och konsumtionsfrågor i den utsträckning som skulle behövas. Här behövs en förstärkning inom grundskolan och gymnasiet men också ökade insatser och medel för folkbildning till alla grupper av konsumenter med särskilt fokus på unga, äldre, funktionshindrade (inklusive kognitiva funktionshinder) och nyanlända. Projektet Stilmedveten för ett mer hållbart mode är ett sådant exempel.

4. Behov av mer forskning

Forskningen om hållbar konsumtion ur ett konsumentperspektiv är eftersatt. Mer resurser för att undanröja kunskapsluckor, myter och systemfel krävs för att åtgärder ska få bäst effekt och fungera för så breda grupper av konsumenter som möjligt. Även här är det viktigt att civila samhällets kunskaper, nätverk och engagemang tas tillvara, inte minst för att ge input inför och inom forskningsprojekt samt för att sprida resultaten.

Några exempel på områden som kan behöva belysas är:

  • Hinder för hållbar konsumtion och hur de kan undanröjas – såväl studier av system som beteendevetenskapliga studier om exempelvis nudging.
  • Konsumententens attityder och florerande mytbildningar, till exempel utreda påståendet ”konsumenten säger en sak och gör en annan”.
  • Reklamens roll i relation till hållbar konsumtion och vad som kan göras.
  • Återanvändning, nya återvinningstekniker, nya produktmaterial.
  • Affärsmodeller för en hållbar konsumtion som är win-win för konsumenter och företag.