Delningsekonomins tjänster erbjuder stora möjligheter för konsumenten och kan rätt använd bidra till hållbar utveckling. Men för att främja de nya modellerna och möjligheterna de för med sig behöver risker elimineras. Betänkandet ger en god bild av hur nuläget ser ut för användarna i delningsekonomin. Men för att i framtiden säkerställa både delningsekonomins främjande och användarnas skydd anser Sveriges Konsumenter att lagstiftningen bör ta ett helhetsgrepp så att lagstiftning är ändamålsenlig och att en gynnsam utveckling med hög tillit för delningstjänster säkerställs.

Sammanfattningsvis anser Sveriges Konsumenter att myndigheterna ska ges tydliga uppdrag att informera användarna och genom tillsyn säkerställa att delningsekonomins tjänster ger rätt information till användarna och inte låser in användare i långa, oskäliga avtalsvillkor. För att säkerställa ett gott skydd även i delningsekonomins tjänster bör det utredas om Allmänna reklamationsnämndens uppdrag även ska innefatta tvister mellan privatpersoner. Det bör även utvärderas om det behövs tvingande köpregler mellan privatpersoner samt en översyn på hur konsumentskyddet kan utvecklas.

Att fortsatt följa delningsekonomins utveckling utifrån användarperspektivet bör formaliseras i ett uppdrag till myndighet eller annan organisation med ett tydligt slutdatum för rapportering. 

Synpunkter på betänkandets förslag

Behov av att utvärdera och tillse en modern lagstiftning  

Partsförhållandet är ofta svårt att avgöra i dessa typer av tjänster med nuvarande konsumentskyddslagstiftning då det är svårt att avgöra om man är konsument eller näringsidkare och om man hyr/lånar mer än en enstaka gång.

I betänkandet framgår i genomgången av befintlig lagstiftning i kapitel 5:s att köprättsliga regler i viss mån kan tillämpas på tjänste- och hyravtal. Då avtal alltid går före analog tolkning är det inte troligt att så blir fallet, om inte avtalsvillkoren skulle vara oskäliga. Det ska också beaktas att avtalen i digitala tjänster ofta är mycket omfattande och krångliga och även friskriver företagen från mycket av de som annars skulle gälla enligt köplagen, så är oftast en analog tolkning inte aktuell.

Köplagen kan inte heller anses ge konsumenten ett fullgott skydd på det sätt konsumentlagstiftningen gör. Detta eftersom köplagens regler är möjliga att avtala bort, vilket man inte kan göra med de tvingande reglerna i konsumentköplagen.

Att använda köplagen på dessa typer av tjänster har också andra brister. För påföljder vid fel i varan gäller att användaren enligt köplagen inte kan kräva skadestånd för följdskador på annan egendom som användaren fått skador på. En brist som kan få stora konsekvenser om man hyr/lånar något som är undermåligt och skadar annan dyrbar egendom som man äger. 

Enligt köplagen krävs inte heller anvisningar för produkter vilket skulle kunna innebära en risk om man hyr/lånar en komplicerad produkt och inte får med bruksanvisning. Då kan skada orsakas både på den produkt man hyr/lånar och på sin egen egendom eller sig själv eller nån annan.

Utredningen konstaterar att givet att endast en mindre del av befolkningen har erfarenhet från delningsekonomin och att av dessa har endast en liten andel upplevt problem så finns det inget behov av ändrad lagstiftning. Vi menar dock att med den snabba utveckling som denna typ av tjänster har så kommer vi konsumenter att i allt större utsträckning, och i en nära framtid att vara användare av delningstjänster och hamna utanför det skyddsnät som lagstiftningen ger idag. Den ökande handeln mellan privatpersoner innebär risker att allt större del av vår konsumtion hamnar utanför det skyddsnät som ska skydda den svagare parten. Vi anser att det därför finns anledning att utvärdera om det behövs nya tvingande  köpregler mellan privatpersoner och att se över hur konsumentskyddet kan utvecklas.

Något som betänkandet inte nämner är hur standardiseringen skulle kunna spela en avgörande roll i utvecklingen av regler och trygghetssystem i delningskonomins tjänster. 

Tvistlösning

Betänkandet resonerar även om Allmänna reklamationsnämndens uppdrag skulle kunna utökas till att även omfatta tvister mellan privatpersoner, men kommit fram till att det finns vissa svårigheter med det. Sveriges Konsumenter anser att det bör utredas huruvida Allmänna reklamationsnämndens uppdrag ändå bör utvidgas, något som SOU 2017:22 även tagit upp (s 344), eller det som betänkandet nämner bör röra sig om ett nytt tvistlösningsorgan.  

Behov av information och vägledning

Sveriges Konsumenter ställer sig bakom förslaget på att Konsumentverket ska ges i uppdrag att informera användarna i delningsekonomin. Även om det i många fall i delningsekonomiska tjänster inte handlar om ett konsumentförhållande är det troligt att Konsumentverket är nära till hands i de fall man behöver hjälp. Utifrån konsumentperspektivet och SOU 2017:22 om cirkulär ekonomi som också berört frågan om information och skydd i handel mellan privatpersoner vore det rimligt att Konsumentverkets uppdrag innefattar både information för privatpersoner som handlar med varandra och de som använder sig av olika tjänster inom delningsekonomin.

Behov av tillsyn

Både utredningens kartläggning av delningstjänster och Sveriges Konsumenters kartläggning och erfarenheter visar tydligt på informationsbrist hos många av plattformarna – det är helt enkelt mycket svårt att veta vilka rättigheter och skyldigheter du har, vad det kostar, vad som händer om något går fel och vilka försäkringar som krävs. Det gynnar varken användarna eller utvecklingen.

Såväl utredningen som Sveriges Konsumenters egen kartläggning har visat att många delningstjänster använder sig av långa, komplicerade och misstänkt oskäliga avtalsvillkor.
På sidan 209 i betänkandet framgår det att Konsumentverkets genomgång av delningstjänsters villkor är ”så omfångsrika och ibland omfattade på engelska samtidigt som man hänvisar till ytterligare villkorssamlingar. Mycket långa och ”splittrade” avtalsvillkor skulle eventuellt kunna anses vara otydliga och oskäliga enbart på grund av dessa omständigheter. Någonstans går rimligtvis en gräns för vad privatpersoner klarar av att analysera innebörden av”.

Konsumenter tvingas godkänna allt fler avtal som både är långa och krångliga vilket gör att få läser dem. Det är då svårt att veta vad som gäller och konsumenten kan lätt bli offer för oönskad marknadsföring, manipulation samt risk att personlig information delas. Detta kan även bidra till förtroendeproblem för delningstjänster vilket inte främjar dess tillväxt. Även om delningstjänsterna i sig inte utgör det område som flest har problem med, är det ett växande område vars utveckling skulle gynnas av bättre och mer lättförståelig information om vad som gäller. Av detta skäl är det viktigt att Konsumentverket även ges ett tydligt uppdrag att utöva tillsyn över den information som finns på plattformarna och även de avtal som användarna måste ingå för att nyttja tjänsten.

Delningsekonomins tjänster får inte bli en arena för oseriösa företag som vill undslippa inte bara konsumenträtt, utan även skatteregler och arbetsmiljöfrågor. Partsförhållandet jämnt emot plattformen, som betänkandet även visar, är i många fall oklart. Precis som betänkandet nämner i kapitel 5 måste det även stå klart att näringsidkare inte alltid kräver motprestation i form av pengar utan att det också kan handla om att lämna ifrån sig data till plattformen, vilket torde göra att många plattformar ska ses som näringsidkare i förhållande till användaren.

Det finns även ett behov av tillsyn av användarrekommendationer, dess användning, tillförlitlighet, system och portabilitet. Detta för att säkerställa det som många gånger blir användarens valuta och digitala rykte.

Branschorganisation

Betänkandet efterlyser en branschorganisation för de som tillhandahåller eller förmedlar delningsekonomiska tjänster. Sveriges Konsumenter är positiva till en organisation som även kan utveckla ett certifieringssystem, som skulle kunna skapa förtroende och bidra till positiv utveckling av delningsekonomin. Däremot anser vi att en sådan organisation inte endast ska innehålla intresset för plattformarna och företagen utan alla delningsekonomins aktörer. Då delningsekonomins värden skapas tillsammans och mellan användare, bör även representanter från andra delar av samhället kunna ingå i en intresseorganisation som kan bidra till större trygghet i delningsekonomins tjänster.

Följa utvecklingen

Det är slutligen av stor vikt att arbetet med att följa utvecklingen formaliseras i ett uppdrag till myndighet eller annan organisation med ett tydligt slutdatum för rapportering.

Örjan Brinkman
Sveriges Konsumenter