Publicerad i Dagens Samhälle

Att exkluderas från arbetsmarknaden, aldrig känna igen sig i företagens reklam eller inte känna sig trygg i handeln är vardag för många människor. Vardag därför att politiker och arbetsgivare ännu inte visat att de tar arbetet med de mänskliga rättigheterna på allvar. Så länge det inte görs är det allt för många människor med någon form av funktionsnedsättning som inte kan delta fullt ut på varken arbetsmarknaden eller i samhällslivet i stort.

Det kan röra sig om allt från stress till dyslexi, från ett brutet ben till en hjärnskada. Vi menar att politiken måste utformas för att så många som möjligt ska kunna få tillgång till de miljöer och jobb som finns. För att skapa förutsättningar för ett mer aktivt tillgänglighetsarbete föreslår vi att begreppet mänskliga rättigheter vidgas i hållbarhetsrapporteringen.

I det direktiv som nu diskuteras ingår bland annat att företag med fler än 250 anställda offentligt ska redovisa uppgifter om faktorer som miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och korruption. Men just nu saknas tillgänglighetsperspektivet i förslaget. Det är därför viktigt att detta perspektiv högprioriteras när lagförslaget tas upp för debatt och beslut.

I grunden handlar det om att se till att personer med funktionsnedsättning får jämlik tillgång till arbetsplatser och att miljöer, varor och tjänster utformas för att fungera för så många som möjligt. Det är i mötet med miljön, ett arbete, en produkt eller tjänst som ett funktionshinder uppstår och stänger människor ute. Men hinder kan undanröjas och ännu hellre förebyggas genom systematiskt och framåtsyftande arbete.

Ett exempel på hur bättre fokus på dessa frågor leder till en mer lönsam verksamhet kommer från Storbritannien. Där utbildades personal som arbetade med kundsupport inom försäkringsbranschen i hur de skulle bemöta kunder med funktionsnedsättning. Satsningen ledde till snabbare ärendehantering och färre konsumenter som kände sig tvungna att ringa flera gånger. Ökad tillgänglighet gav med andra ord både ökad kundnöjdhet och mindre strul.

Rapportering i bokslut är ett utmärkt verktyg för en ledning att uppnå ett strukturerat arbete mot ett visst mål. Vi föreslår att det i lagkravet om företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy förtydligas att avsnittet om mänskliga rättigheter också omfattar de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

På så sätt visar Sverige tydligt att man agerar i linje med FN:s hållbarhetsagenda där tillgänglighet, till skillnad från i EU-direktivet, redan ingår som en viktig del. Devisen för Agenda 2030 är att ”ingen ska lämnas utanför”.

Utan ett systematiskt arbete för tillgänglighet riskerar vi att få kostsamma särlösningar för samhälle, företag och individer i stället för att säkerställa tillgänglighet från början. En situation som det också bör ligga i riksdagens intresse att motverka när man nu ska ta ställning till omfattningen och implementeringen av direktivet.

Så vi uppmanar nu riksdagens ledamöter att visa att de menar allvar med sina åtaganden att följa såväl konventionerna för mänskliga rättigheter som arbetet med att uppnå Agenda 2030 målen. 

Örjan Brinkman, ordförande Sveriges Konsumenter
Stig Nyman, ordförande Handikappförbunden
Berit Müllerström, andre vice ordförande LO