Publicerad i Svenska Dagbladet Näringsliv 

Telefonförsäljning är en omstridd säljmetod som fortsätter att orsaka stora problem för många. Sedan 16 månader tillbaka finns ett utredningsförslag som skulle kunna lösa ett av huvudproblemen– att konsumenter går med på avtal de inte förstår. Men både regering och riksdag avvaktar, efter massiv lobbying från branschen. Nu brådskar det att bevisa att ni politiker står på konsumenternas sida. Sverige kan inte fortsätta att svika konsumenterna genom att ha en av Europas slappaste lagstiftningar på området.

Få saker upprör så mycket som påstridiga säljare och utnyttjande av utsatta människor och den aggressiva marknadsföringen via telefon visar inga tecken på att avta. Det kommer dagligen nya vittnesmål om konsumenter som blivit lurade in i oönskade abonnemang och ofördelaktiga erbjudanden. Hos landets konsumentvägledare gäller över 13 procent av alla klagomål i år telefonförsäljning. Även hos Post- och Telestyrelsen toppar telefonförsäljning klagomålsstatistiken. Därtill finns ett stort mörkertal, då många aldrig klagar eller kräver sin rätt.

Redan förra sommaren kom den statliga utredningen "Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning". Där föreslogs någonting som finns i många andra länder och som egentligen borde vara självklart – att konsumenten i efterhand skriftligen ska få bekräfta det avtal som ingåtts under samtalet. Det är naturligtvis rimligt med tanke på att konsumenten ofta är oförberedd och störs. Säljmetoden går inte att likställa med handel i en butik eller en marknad då konsumenten oftast själv sökt upp företaget. Därför är det befogat att särskilda regler gäller för att skydda den i det här fallet svagare parten, konsumenten. Det är svårt att förstå varför någon skulle vara emot rätten till eftertanke. Förslaget i utredningen innebär att det inte ska gå att endast pressa fram ett "ja" på telefon, utan konsumenten ska få laglig rätt att se villkoren i skrift eller via e-post. Det är naturligtvis det enda rimliga: att ges tid att ställa sig frågor som "Behöver jag det här?" "Är erbjudandet verkligen så förmånligt?"

Vi hade gärna sett att utredningen hade gått längre - med ett krav på förhandsgodkännande för att över huvud taget få ringa upp. Detta är önskan hos många av de konsumenter vi träffar. När Sveriges Konsumenter frågade partierna inför valet 2014 sa sig en riksdagsmajoritet av partierna vilja se ett sådant beslut, men nu börjar vi undra om viljan att skydda konsumenterna, tillika deras väljare, har försvunnit? Vi tycker att det är principiellt fel att det krävs en aktiv handling för att slippa marknadsföring via ett så privat medel som telefonen.

Det stående argumentet mot en sådan ordning är att det redan finns ett Nix-register. Det argumentet haltar eftersom Nix har kryphål och riskerar dessutom att urholkas allt mer i takt med att våra personuppgifter och medgivanden köps och säljs mellan olika företag. De som det senaste året lobbat intensivt emot att stärka konsumentens rättigheter påstår sig se en annalkande katastrof med massiva tapp av order. Vilket säger en del om under vilka omständigheter avtalen ingås idag. Många länder har ett fungerande näringsliv trots denna typ av regler och den svenska branschens scenarion ska förstås tas med en stor nypa salt. Dessutom lär det ju bli färre reklamationer med mer välgrundade köpbeslut och därmed lägre kostnader. Ett av argumenten som nyligen framförts av branschen är att muntliga avtal är ett svenskt "kulturarv". I denna kontext är uttalandet närmast löjeväckande eftersom det alltför ofta går fel idag – säljaren vill ha ett avslut för att få sin provision och den uppringde missuppfattar alltför ofta att hen samtyckt till ett bindande avtal.

Ångerrätten åberopas ofta som tillräckligt konsumentskydd, men många som ringer till landets konsumentvägledare har inte uppfattat vilket företag som kontaktat dem. Får man inte heller hem några papper från företaget inom ångerrättens 14 dagar, har man försuttit sin chans att ångra sig. Det är dessutom vanligt att företag inte ger korrekt information om denna rätt.

Många år har förlorats med alldeles för många lurade konsumenter som följd. Nu brådskar det att få till ett beslut om förslaget om skriftlig bekräftelse. Något annat vore att svika de konsumenter som framgent riskerar att råka illa ut, inte minst äldre, personer med funktionsnedsättning och de med begränsade kunskaper i svenska. Inför valet 2014 svarade i stort sett alla partier att de stöder skriftlighetskravet. Nu är det upp till bevis.

 

Jan Bertoft, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter
Amadeu Batel, ordförande SIOS, Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige
Berit Bölander, förbundsordförande, SKPF Pensionärerna
Stig Nyman, ordförande, Handikappförbunden
Christina Rogestam, förbundsordförande, SPF Seniorerna
Niclas Sturesson, ordförande, Konsumentvägledarnas förening
Christina Tallberg, ordförande, PRO Pensionärernas Riksförbund
Siw Warholm, förbundsordförande, Riksförbundet Hem och Samhälle